Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig
Idag känns det som att ett tåg har kört på mig, backat och sedan kört på mig en gång till. Jag skulle kunna börja gråta och bara fortsätta. Jag skulle vilja gömma mig under täcket med musiken och bara glömma mina 12 år i skolan. För det är skolan som håller på att förstöra mig totalt känns det som. Jag fick veta intagningspoängen idag av min käre faster (det som var i höstas) och så räknade jag ut mitt poäng som jag tror att jag kan klara till våren. Inte ens i närheten av såbra som jag borde ha. Det är inte att jag inte kämpar. Det är det att jag inte förstår mig på kemi, matte och fysik. Jävla matte och fysik. Det min linje består av typ. Så jag känner mig borta psykiskt. Ska göra en jätteinsats ikväll och imorgon med att plugga och försöka få bort demonerna från min skalle. Försöka sa jag. Sen om jag lyckas är ju en annan sak. Ska inte vara inloggad på MSN och facebook kan få sig ett besök eller två. Men the sims får nog dö. Så får de bli.
Kommentarer
Postat av: Julia
du kommer klara det! <3
Postat av: Sara
FAN VA SNYGG DU ÄR <3 whäää :D
Postat av: Louise
Det är inte alltid den raka vägen som är den rätta:) Hur det än går, så kommer det alltid att lösa sig. Ibland måste man ta omvägar för att hitta dit man vill och på dom omvägarna lär man sig så mycket mer än vad man någonsin skulle gjort om man bara tagit den raka vägen <3
Trackback
